Med fisket som drog

Om någon skulle fråga mig varför jag fiskar så skulle mitt spontana svar bli att det är det bästa jag vet, jag älskar det. För att den som frågar ska få ett mer ingående svar så måste man fundera lite. Fiske är som en drog för mig och många andra hängivna sportfiskare, man mår dåligt om man inte får fiska. Skillnaden mot andra typer av droger är att man kan vänja sig bort från t.ex. snus eller cigaretter. Det går inte med fiske, det finns inte något plåster man kan sätta på sig för att bli av med sitt beroende. Det tror jag kan bero på att i alla fall i mitt fall så är intresset för fiske djupt rotad genom generationer för att kunna tas bort. Visst, fiske kanske inte är en lika hälsofarlig drog som tobak. Men det är ett beroende som om man inte får tillfredställelse så kan folk i sin närhet lidande i form av snäsiga svar och tomma blickar där man drömmer sig bort till den perfekta fisketuren.

  Men vad är det då som gör att fiske är som en drog? Ja, för min del så är det väldigt enkelt, tror jag. Jag har fiskat sedan barnsben och som för många andra så började det med toppknutet metspö med stort rödvitt flöte och mask. Därifrån gick jag vidare till spinnfiske, och någon gång efter gymnasiet så eskalerade mitt fiskeintresse och jag började med tyngre grejor. Jerkbait, fluga, enklare trolling, ismete och vertikalfiske. För att gå ännu längre tillbaka i tiden, innan jag satt på bryggan med toppknutet och stirrade på flötet så kan mitt fiskeintresse ha att göra med mitt dop. Det kanske kan låta konstigt men jag är döpt i vatten taget från mitt favoritfiskevatten. Inte för att jag är religiös på något vis, men redan där så hände kanske något. Hela min uppväxt har jag spenderat vid sjön, även om jag inte har fiskat så har jag trivts som fisken i vattnet (ursäkta valet av ord) varje gång jag varit där. Jag känner mig som mest hemma när jag får glida runt med båten på mina favoritställen på sjön med spinnspöet i högsta hugg. Det är jag övertygad om att det har att göra med mina barndomsupplevelser vid sjön. Jag ser mig själv som allroundfiskare som inte vill snöa in helt på en metod, men de som känner mig som fiskare vet att när en viss metod ligger rätt i tiden så snöar jag helt och hållet in på den. Har ett exempel, under vintern som varit så har ismetet spelat en stor roll, så pass mycket att jag startade den här bloggen. Ismetebloggen som den tidigare hette, kanske inte så värst genomtänkt med tanke på det jag har skrivit tidigare. Att jag är en allroundfiskare, så när ismetesäsongen slutade så byttes namnet på bloggen till det namn den har nu.  Det namnet kommer, hoppas jag i alla fall bestå om jag inte nördar in helt och hållet på karpmete nångång i framtiden och byter namn till karpbloggen.

Det kanske inte var det mest solklara svar på varför jag fiskar, men tycker det är svårt att förklara varför.  Det kan låta töntigt för personer som inte fiskar, men det är så självklart för mig och alla i min klass att vi måste fiska för att kunna fungera i vardagen, precis som rökare måste ha sin morgon cigg för att funka.

Västkusten och klarälven

Efter några veckor av intensivt pluggande så har både bloggande och fiskande blivit lidande. Nu är detta läsår snart slut för vår del och LIA närmar sig. Som jag utlovat i föregående inlägg så kommer en rapport från klassens havsöringsfiske på västkusten torsdag-fredag 12-13 april.

Tre bussar fulla med förväntansfulla och fiskesugna elever lämnade Forshaga tidigt på torsdagsmorgonen. Vi anlände till Grebbestad runt lunchtid, och det var inget att fundera på. Slänga in packningen på rummen, på med vadarna och fara mot vattnet, vädret var strålande. Inte ett moln på himmelen och knappt någon vind att tala om, nu skulle fiskas. Flugfiske stod på schemat och chansen att ta sin första fisk på flugspö var stor. Första dagen gick och förutom en tappad fisk så uteblev den första fisken för min del. Men många öringar landades och vi var nog nöjda allihopa när vi åkte mot grebbestad vid kvällning för att äta, sova och ladda batterierna för en till dag vid vattnet. Ja, förutom en då. Piet, som haft en tung vinter och vår, som flugfiskare så har han inte trivts så värst bra när isarna har legat. När då isarna äntligen släppte och flugfisket kunde dra igång så har det inte gått så bra för vår käre Dansk, det har blivit många bompass och frustrationen har växt. När första dagen vid kusten var slut och Piet inte fått någon fisk så såg han ut som att jorden hade gått under när vi satt och åt under kvällen.

Morgonen efter så hann vi knappt kliva ut ur bussarna innan Piet tog sitt spö och sprang till det ställe som hade producerat mest fisk under gårdagen. Vi andra spred ut oss och började fiska, det tog inte länge förrän den första fisken satt på kroken. Jag hjälpte Andreas att landa sin första fisk på flugspö, Grattis. Vi skulle fiska fram till lunch innan det var dags för hemfärd igen så skulle jag få någonting så var det dags nu. Med en timme kvar av fiskedagen så kom hugget, ingen bjässe men ändå min första fisk på flugspö.

Hur gick det då för Piet? Jo, han fick tillslut sin fisk, det var han absolut värd!
Vi hade två riktigt härliga dagar vid kusten, bra fiske, underbart väder och många goda skratt. Det var inte sista gången jag fiskade vid kusten.

När vi kom hem till Forshaga igen så var det dags för ett helt annat fiske, gäddfiske i klarälven. På söndagen så drog jag, Andreas och Jonathan ut på jakt efter de stora. Dagen började med en riktigt oväder, regnet vräkte ner och vindarna blåste så vi ångrade att vi inte tagit sovmorgon istället för att ge oss ut och fiska. Men vädret lugnade sig och solen tittade tillslut fram, humöret svängde och hoppet om hugg ökade. Dagens första gädda föll för en jigg som satt i änden på mitt spö, en liten gynnare på strax över kilot. Inte långt efter det så klev det på en bättre fisk för Team Bälinges yngsta medlem Jonathan. Efter en bra fight så kunde jag landa fisken som vägde 7,4 kg, nytt personbästa på spinn för trollingfantasten. Vi fortsatte att fiska på samma ställe och det dröjde inte länge förrän nästa hugg kom, Andreas tur den här gången. Denna fisk vägde 7 kg blankt och en nöjd Andreas kunde släppa tillbaka fisken till frihet igen. Vi fortsatte fiska men den fisken blev dagens sista, när solen började gå ner så vände vi hemåt och kunde lägga ännu en fiskedag till handlingarna. Det kommer bli fler!

Andreas fisk som återfår sin frihet