Med fisket som drog

Om någon skulle fråga mig varför jag fiskar så skulle mitt spontana svar bli att det är det bästa jag vet, jag älskar det. För att den som frågar ska få ett mer ingående svar så måste man fundera lite. Fiske är som en drog för mig och många andra hängivna sportfiskare, man mår dåligt om man inte får fiska. Skillnaden mot andra typer av droger är att man kan vänja sig bort från t.ex. snus eller cigaretter. Det går inte med fiske, det finns inte något plåster man kan sätta på sig för att bli av med sitt beroende. Det tror jag kan bero på att i alla fall i mitt fall så är intresset för fiske djupt rotad genom generationer för att kunna tas bort. Visst, fiske kanske inte är en lika hälsofarlig drog som tobak. Men det är ett beroende som om man inte får tillfredställelse så kan folk i sin närhet lidande i form av snäsiga svar och tomma blickar där man drömmer sig bort till den perfekta fisketuren.

  Men vad är det då som gör att fiske är som en drog? Ja, för min del så är det väldigt enkelt, tror jag. Jag har fiskat sedan barnsben och som för många andra så började det med toppknutet metspö med stort rödvitt flöte och mask. Därifrån gick jag vidare till spinnfiske, och någon gång efter gymnasiet så eskalerade mitt fiskeintresse och jag började med tyngre grejor. Jerkbait, fluga, enklare trolling, ismete och vertikalfiske. För att gå ännu längre tillbaka i tiden, innan jag satt på bryggan med toppknutet och stirrade på flötet så kan mitt fiskeintresse ha att göra med mitt dop. Det kanske kan låta konstigt men jag är döpt i vatten taget från mitt favoritfiskevatten. Inte för att jag är religiös på något vis, men redan där så hände kanske något. Hela min uppväxt har jag spenderat vid sjön, även om jag inte har fiskat så har jag trivts som fisken i vattnet (ursäkta valet av ord) varje gång jag varit där. Jag känner mig som mest hemma när jag får glida runt med båten på mina favoritställen på sjön med spinnspöet i högsta hugg. Det är jag övertygad om att det har att göra med mina barndomsupplevelser vid sjön. Jag ser mig själv som allroundfiskare som inte vill snöa in helt på en metod, men de som känner mig som fiskare vet att när en viss metod ligger rätt i tiden så snöar jag helt och hållet in på den. Har ett exempel, under vintern som varit så har ismetet spelat en stor roll, så pass mycket att jag startade den här bloggen. Ismetebloggen som den tidigare hette, kanske inte så värst genomtänkt med tanke på det jag har skrivit tidigare. Att jag är en allroundfiskare, så när ismetesäsongen slutade så byttes namnet på bloggen till det namn den har nu.  Det namnet kommer, hoppas jag i alla fall bestå om jag inte nördar in helt och hållet på karpmete nångång i framtiden och byter namn till karpbloggen.

Det kanske inte var det mest solklara svar på varför jag fiskar, men tycker det är svårt att förklara varför.  Det kan låta töntigt för personer som inte fiskar, men det är så självklart för mig och alla i min klass att vi måste fiska för att kunna fungera i vardagen, precis som rökare måste ha sin morgon cigg för att funka.