Att knäcka storgäddans kod

Hittade en gammal artikel jag skrev till Fiske för ALLA som jag aldrig skickade in till redaktionen, var inte nöjd med den. Så skickar upp den här istället, var första artikeln jag skrev. Så den är inte perfekt, har lite att slipa på. Hittade tyvärr inte alla bilder som tillhör artikeln.

Jakten på 10 klubbaren
”Att knäcka storgäddans kod”

Det enda som hörs är det nästan obetydliga surret från elmotor när vi glider fram över sjön i en dimma så tät att man hade sett längre i en mjölkförpackning. Trots att jag fiskat på sjön sen barnsben och hittar på den bättre än i min egen bakficka så är jag lite osäker om kursen är rätt när vi styr mot ett friliggande grund som vanligtvis ger fiskgaranti om man prickar rätt. Men med rådande siktförhållanden så får vi förlita oss på ekolodet och GPS med inlagda way points för att hitta rätt.
När vi borde närma oss grundet så ler fiskegudarna åt oss, eller vädergudarna kanske är rätt ordval. Dimman lättar och navigationen underlättas radikalt, fisket kan börja. Betesfiskar tacklas på, djup ställs in med hjälp av flötesstopp. Vi ska ägna oss åt flötestrolling, det är första gången vi prövar denna metod i den här sjön, första gången överhuvudtaget faktiskt. Med hjälp av lite forumläsning och fiskefilmstuderande så har vi fått lite hum om vad metoden går ut på, min fiskepartner är också en laxtrollare i hög klass. Så med hans erfarenhet av trollingfisket och mina antal timmar spenderade på sjön så ska vi nog kunna lura gäddan till hugg. Men en del frågetecken kvarstår, frågetecken som vi hoppas kunna räta ut när solen försvinner på horisonten.

Första timmen går och flötena har inte visat en tillstymmelse till att försvinna under ytan, tankarna börjar som vanligt snurra när inte fisken hugger. Använder vi fel metod? Fiskar vi på fel djup? Är fisken helt enkelt inte på hugget? När vi viker förbi en udde och glider över en kant där ekolodet visar 5 m, då försvinner ett av flötena. Vet inte vad det beror på, tystnaden, dimman eller den spegelblanka sjön men jag viskar till min kompanjon – Fisk, fisk! Varpå Jonathan svarar, även viskande – ta den du! Bromsen dras åt, mothugg och fisken sitter. Ingen fisk som det kommer berättas om i åratal, men vi är grymt nöjda ändå. Metoden funkade, den döda mörten på dryga tre hekto som vi använde som bete är borta så ny fisk tacklas på och fisket kan fortsätta. En av de bästa grejorna med att få fisk är att man fiskar med helt annat självförtroende efter landning och återutsättning. Självförtroendet stiger markant och nästa hugg kändes närmare än någonsin.

Vi fortsätter att fiska kanten som producerade första fisken utan mer resultat, men vi har bägge en go fiskekänsla i kroppen och är säkra på hugg. Vi åker samma rutt tillbaka till udden som vi gjorde när dimman låg som tätast tidigare på morgonen. Med tanke på att ekolodet visar 10 meter och våra beten går på cirka två, så känns sträckan till udden mer som en transportsträcka än en rutt som ska ge fisk. Jag säger också till Jonathan att det inte kommer hugga innan vi kommer till udden, men som tur är så har jag fel. Jonathan är snabb på spöet när flötet med bestämdhet sjunker, efter mothugg är han snabb att konstatera ett det är en bättre fisk som tagit mörten, kanske en 100 klubbare. Fisken håvas efter en fight som kan beskrivas som många fans till den stenhårde westernhjälten Clint Eastwood skulle beskriva filmen Broarna över Madison County, en besvikelse. Medan fisken återhämtar sig i vattnet i tryggt förvar i håven som är försedd med gumminät så vevar Jonathan in de andra flötena och gör iordning avkrokningsmatta och vågsäck. En helt klart godkänd, men alldeles för smal fisk på 108 cm och 7.03 kg får efter en snabb fotografering med fångstmannen åter simma mot djupet.

Klockan närmar sig lunch och trots att vi är inne i den nionde av våra tolv månader så hettar solen på rejält när vi sätter kurs åt väst för att testa en för dagen ofiskad vik. För att fylla på med energi så tar vi lunch medan flötena och betesfiskarna gör jobbet bakom båten.

Alla som fiskar vet att under ett fiskepass så diskuteras de många ämnen i båten, det är allt från tidigare fångster till vad som står på Facebook. Jag och Jonathan fiskade efter det gröna guldet i fyra veckor. Så vi hann prata om alla ämnen och några till under dessa dagar. Men denna dag märkte vi att vi hade pratat om allt när vi kom in på ämnet politik. Jag kände när vi diskuterat nästa val i Sverige i några minuter att vi måste få fisk igen, så vi har ett nytt ämne att behandla. Men timmarna gick och det där hugget såg ut att förbli en önskan, vi har visserligen fått en 100 klubbare. Det är dock inget att nöjd över, mycket vill ha mer. Har vi fått en så kan vi få fler, tålamod är fiskarens bästa vän, klyschor stod som spön i backen när vi närmade oss ett känt ställe i sjön.

Jag satt vid rodret och om jag ska vara helt ärlig var jag inte så värst uppmärksam på flötena. När jag satt och njöt som mest av solen så reser Jonathan sig våldsamt och indikerar hugg med sådan pondus att jag var säker på att det var stor fisk som fallit för vår döda mört innan jag gjort mothugg. Att det var större fisk fick vi bekräftat när den gjorde en luftfärd nära båten, en sådan luftfärd där man kan få en mindre hjärtattack. Upp med huvudet och försöker skaka sig loss, jag är livrädd att krokarna ska tappa sitt fäste i den tandfyllda käften när som helst. I ett sådant här läge är fiske inte roligt, man mår bara dåligt, alla tänkbara scenarior far genom huvudet. Tappar man fisken är det med råge det värsta man upplevt inom genren, samtidigt är det sådana här stunder man drömmer om och älskar mest av allt. Tiden från mothugg tills den ligger i håven känns som en evighet när det hela egentligen är över på några minuter. Håvningen är som tagen ur en skolbok, bara buga och tacka min fiskekamrat för landningen, vi beundrar vår fångst medan hon återhämtar sig i håven. Är det månntro den första 10an som synat insidan av håven? Jag krokar av samtidigt som Jonathan blöter avkrokningsmattan som har ett måttband som går till 115 cm, när fisken varsamt läggs ner på mattan så märker vi att den övergår de inritade måtten med flera centimeter. Ett längre måttband krävdes, och fisken mäter 119 cm. Fisken ser oroväckande smal ut och både jag och Jonathan förstår att den nog inte kommer pressa vågen förbi de 10 kilona som så länge varit drömmen. Fisken vägs till 9,14 kg och får också den självklart efter en fotosession simma tillbaka. Senare samma dag sitter vi och diskuterar dagens fiske, trots att ingen av oss kan stoltsera med en fisk över 10 kg så är vi ändå nöjda. Metoden vi prövade för första gången funkade och koden för stor gädda verkar äntligen vara knäckt. Den där viktgränsen som alla gäddfiskare strävar efter känns närmare än någonsin och självförtroendet är på topp. Framtiden skulle senare visa sig vara läskigt lik våra drömmar, men det är en helt annan historia.

Så, det var den. Vad tyckte ni? Kommentera gärna, all kritik är bra kritik.

Nu till helgen är det dags igen, flötestrolling med min kompanjon från Team Bälinge. Återkommer nästa vecka med en liten berättelse.

Fiske är ingen hobby, det är en livsstil

Premiär

Gjorde säsongens första ismete i torsdags, riktigt skönt att fiska utan att jobba sig igenom 50 cm is. Istället för att släpa med sig motorborren så packade jag ner en 110mm handborr och gjorde 4 hål i formen som fyran på en tärning och sågade sen bort isen som blev över.

Det resulterade i hål som blev såpass stora att ismete efter mal inte hade varit några problem, always expect the unexpected

Har bantat ner från sex till fyra spön av den enkla anledningen att jag tycker det räcker med fyra. Sätter man bara spöna på rätt ställe så behövs det inte fler, kvalitet före kvantitet.

Jag packade även med en snöskyffel för att skotta bort snön runt hålet och spöet. Detta för att få mera ljusinsläpp, om det gör någon skillnad det har jag ingen aning om. Men känns bättre att ha så än att snön ligger kvar.

Då mina mörtstugor inte levererat i den utsträckning jag förväntade så fick det bli fiske med dött bete, detta kan ha bidragit till att fisken uteblev. Hade två hugg, det ena så hade fisken lämnat när jag kom fram till spöet. Men man kunde tydligt se tandmärken i mörten. Det andra hugget så var jag förmodligen för snabb på mothugget, för stor mört och bara en trekrok resulterade i att gäddan gick segrande med en 20 cm mört som belöning.

Imorgon ska jag flytta mörtstugorna och på onsdag är nästa ismete planerat, då förhoppningsvis med levande bete.

Återkommer nästa vecka med resultat från fisket

Mörttjuvar

Gjorde första vickningen av mjärdarna idag, skulle göra det igår (fredag) men blåsten satte stopp och jag bestämde mig för att skjuta på det en dag. Det kanske var ett misstag med tanke på resultatet, två lakar varav en såg rätt så mätt ut. Så hade jag trotsat snö och blåst under gårdagen så hade jag kanske haft ett gäng betesfiskar. Men den kan lika gärna ha simmat in redan i torsdags, det vet man aldrig. Ska testa samma plats i en vecka till, blir det inget nämnvärt resultat så blir det platsskifte nästa helg.

Mörttjuven 

Intåg i mörtindustrin

Eftersom jag är arbetslös ( har du ett jobb till mig, tveka inte att ta kontakt!) så, nu har jag fått det sagt. Nä, men eftersom jag är arbetslös och inte har så väldigt mycket att göra om dagarna så har jag bestämt mig för att göra ett försök på mörtindustrin. Alltför många turer har fåtts ställas in på grund av avsaknaden av betesfisk, så nu ska det bunkras mört och andra gäddsnacks.

 En del av den förmodade fångsten kommer att frysas in, har erfarenheten av att död betesfisk funkar lika bra som levande många gånger. Inbillar mig att en död mört levererar bättre när fisket är trögt, men är bara spekulationer. All annan fisk kommer att läggas i sump så det bara är att traska iväg till vattnet och hämta när det är dags för ismete, flötestrolling eller vanligt gäddmete.

Så, jag packade pulka, mjädar, mäsk och allt man kan tänka sig använda för att forcera is med in i bilen och drog iväg till sjön. Som tur var så gjorde jag detta under gårdagen så jag undvek detta snöväder som dragit in över våra breddgrader och enligt mig gjort ismete mycket tråkigare. Jag hade väl innan jag kommit fram till första platsen det skulle göras en vak, inbillat mig att is är enkelt att såga i med en vanlig fogsvans. Att det är var ungefär som att såga itu en planka, tjena.
Taktiken var att borra ett hål i mitten av den tilltänkta vaken, sen göra kanske 3-4 hål runt om och sen såga bort det resten. Efter 45 minuter av diverse svordomar, en hel del imma på glasögonen och många pauser så insåg jag att det enklaste sättet är att borra hål tätt ihop, hela vägen runt nu när isen var såpass tunn som 15-20 cm. Sen såga bort den lilla strimma av is som blev kvar. Måste credda mig själv för idén att packa med en timmersax för bärgning av isen, den vart fan tung.

Sen var det bara att lägga i ett par mäskbollar och sänka ner mjärden. 90 minuter, en solnedgång, lite krånglande med pannlampa och kanske 60-70 hål med 110 borren, tre vakar och tre mjärdar senare var jag klar. Vem har sagt att mörtfiske är enkelt, oavsett om det är med spö eller mjärde.

Mäsken bestod av ett recept jag fiskade! upp på internet bestående av havregryn, vaniljsocker, socker och majs. Återstår att se om det levererar. Tyvärr blir detta ett torrt inlägg utan bilder då jag inte hade någon kamera med mig på sjön. Men imorgon när det är dags för vickning så kommer kameran att medfölja, så håll till godo.

Så jag återkommer med resultat och lite bilder

Bananhatande gäddfiskare

I en hel vecka innan hade jag knutit tafsar, packat väskor och funderat på vilket djup vi skulle fiska på. Jag såg med andra ord fram emot veckan som väntade, Jonathan skulle ta med sig sin båt till Dalarna för några dagars gäddfiske. Skriver jag gäddfiske från båt och Jonathan så är det någon form av trolling som väntar, det kan ni lägga på minnet inför framtida inlägg.

Är det någonting Jonathan är så är det anti spinnfiske, nu vet jag att efter att han läst det här så kommer han SMS eller skriva på Facebook att - men jag har ju typ fått 10 gäddor på spinn! Men han är en jävel på trolling i alla dess former! Det kan både gösar på Mälaren och lax i Östersjön intyga.

                                   Bilderna tagna från http://teambalinge.blogspot.com/

Lovar att detta var sista gången fettfenefiskar figurerade på bloggen! Förlåt alla gäddnördar, jag har förlåtit mig själv. Nästan

Måndagseftermiddagen v.30 rullade saaben in på gården med båten i släptåg. Vi gav oss iväg till sjöss ganska omgående, vi skulle testa att nattfiska. Flötestrolling (såklart) stod på schemat.

Vi räknade med minst 10 gäddor varav minst 5 över metern, helst innan midnatt. Hybris
Tror klockan hade slagit i alla fall 18 innan båten var sjösatt och alla spön var riggade och utsatta på önskat avstånd och djup. Inget hugg första halvtimmen, vi dömde ut fisket och åkte hem igen.

Nädå, vi höll ut och efter drygt en timme så högg det. En liten gynnare som utan svårigheter krokades av, tackade för sig och simmade tillbaka.

Timme efter timme gick, huggen uteblev. Fisket skulle i filmform beskrivas så här. Men vi höll humöret uppe genom mycket gött snack, jävligt gött kaffe och mycket gofika.
När mörkret letade sig på så började även kvicksilvret sjunka och trots att det var juli månad så åkte mössa, vantar och jacka fram.

Vi startade även ett, som aftonbladet skulle kalla de, RASERI på instagram. Genom att lägga upp följande bild

Med bildtexten "stor banan på lodet, trots det så hugger det dåligt! #dålighumor"

För er som undrar hur en sådan här bild kan starta ett "raseri" och inte ett skrattanfall så är det så att det anses otur att medföra bananer i båten. Detta tycker jag är bullshit, därför så kommer jag i framtiden alltid ha bananer med mig och nästa gång en 10+ landas (hybris) så ska jag posera med fisken och bananen för att sätta griller i huvudet på alla bananhatande fiskare.

Och för er som undrar vad grejen med banan och ekolod är så kallas markeringar på skärmen som indikerar fisk för banan.

Denna bild togs när John Blund börjat leta sig fram så vi skrattade rejält åt detta, det gäller att underhålla sig när gäddorna vägrade hugga. Vilket inte berodde på bananerna!

Jag kom på den briljanta idén att packa ner en filt och en kudde, vilket Jonathan sågade rejält. Jag borstade av mig alla sågningar och gliringar när klockan närmade sig 02:00 och sömnen knackade på.

Det vart en så kallad powernap, för det första så var det inte så värst bekvämt trots filt och kudde. För det andra så vrålade Jonathan - FISK efter cirka 5 minuter. Fisken var i form av en stock eller liknande, med andra ord, bottennapp!

Men de 5 minuter jag fick i drömmarnas värld räckte och jag var nu pigg igen, relativt pigg!

Från de att solen gick ner till att den visade sig på horisonten igen så låg sjön som en spegel. Fototime!

Efter att solen gick upp så började det blåsa igen, de var nog det som saknades. För mellan 05:00-06:00 började fisken hugga igen, men inte fan hjälpte det för vi var oförmögna att sätta mothuggen. Fyra hugg på under timmen och de antal timmarna i mörkret vi hade hugglösa var glömda. 

En kommentar på instagram beskrev det bra när jag la upp den övre av de här bilderna, "Freddy Krueger edition"

När klockan slagit över 7 så bestämde vi oss för att styra mot hamn som Jonathan envisas med att kalla det, när det i själva verket är en liten brygga.

Efter många svordomar och backningsförsök med en trailer som inte lydde kommando så fick vi på båten och vi kunde styra hemöver mot en säng som lockade allt mer.

Eftersom jag i förra inlägget tipsade om en låt så gör jag det nu också, Youtube eller Spotify

Denna låt är den officiella flötestrollinglåten. Det har för inte så längesedan kommit till min kännedom att den även funkar som officiell låt vid prickskytte efter gös, då med egenkomponerad text.

Efter några timmars välbehövlig sömn så åkte vi mot sjöss igen, sömn är den grej som tar mest tid från fisket!

Vi fiskade ett tag tills Emilie ringde, hon stod nu vid "hamn" och väntade otåligt på att få hänga med ut på lite fiske. Vi hämtade upp henne och fortsatte fisket, gäddorna var precis som under gårdagen och natten inte på humör. Men vi lyckades lura upp några stycken tillslut, varav den största var runt metern. Plus ett hugg som jag fortfarande funderar över hur stor fisken egentligen var. Den gick lös rätt så direkt efter mothugget, men när betesfisken kom in till båten för inspektion av tandmärken så insåg vi att det nog rörde sig om en rätt så stor fisk, eller som Jonathan uttryckte sig, någonstans mellan 5-15 kg. Ju längre tiden har gått efter hugget så har fisken blivit större och större. Det har nu gått tre månader sedan denna händelse och nu är fisken enorm när jag berättar om den. ( Nu hade jag kunnat göra en smiley som blinkar med ena ögat för att visa att jag inte riktigt menade vad jag skrev, eller för att göra det enkelt,  med glimten i ögat. Men jag tycker ett blogginlägg blir så plottrigt med smileys så jag beskrev det istället, för det blir inte alls plottrigt att läsa med en massa parenteser överallt "Glimten i ögat smiley". Denna smiley gäller alltså stycket med att fisken nu är enorm när jag berättar om det för folk)

Tisdagen var nu över och vi hade bara en dag kvar att fiska, den dagen skulle vi fiska från solens uppgång till solens nedgång, helt normalt alltså.

Onsdagens präglades av odrägligt varmt väder och tröga gäddor.
Klockan var nog ungefär mitt på dagen, när det med andra ord var som varmast när det äntligen högg. Jonathan tog tag i spöet och jag i håven. Gäddan hade fallit offer för en makrill och när fisken närmade sig båten så konstaterade vi båda att det var en 100+ fisk. Håvningen gick utan problem och en 105 cm lång skapelse fick syna insidan av båten.

Det var den här fisken som jag skrev om i förra inlägget, som Victor fångade under det beryktade dubbelhugget.

Det var egentligen allt som hände under onsdagen förutom att det vart ännu varmare. När jag tänker tillbaka på den dagen så är jag jävligt glad att det nu är höst och svalt ute igen.

Så, tror det var allt för det här dagarna. Jävligt dåligt fiske!

Vad nästa inlägg handlar om är jag inte säker på, men tror att de kommer att innehålla västliga vindar, slaktade jiggar och ett personbästa!

Tack för mig

Hörs Hej!

Någon form av organiserat kaos

Har suttit med en tom sida framför mig ett bra tag nu för att jag helt enkelt inte kommer på vad jag ska skriva. Den där jävla markören blinkar snabbare och mer irriterande för varje sekund, så då lära jag börja skriva. Ett litet tips till er med skrivkramp, har man som mig ett dåligt tålamod och ett ibland för hetsigt temperament så blir man snabbt irriterad och börjar då skriva så att fingrarna glöder. Bara för att få den där förbannade markören att sluta blinka. 

Det är nu dags att försöka sammanfatta en dag som inte innehåll så värst mycket. Jag ska försöka göra det på ett så roligt och fyndigt sätt som möjligt för att få er jag lurat hit via facebook eller instagram att stanna kvar och läsa klart.

Just de, kan också skriva att om ni vill och har möjlighet att följa mig på instagram, sök på fiskemasen

Stor skräll på det namnvalet

Det är 100% fiskebilder förutom de gånger det är något annat. Så ja, make the blue button green som ungdomarna säger.

Nej, nu spårade jag iväg. Det här är ju faktiskt en fiskeblogg, så hädanefter ska jag försöka att inte spåra ur. Stoppa mig i så fall!

Iallafall, det skulle göras ännu ett försök med flötestrolling. vi har nu kommit till mitten av augusti

Ni kanske undrar varför jag gör ett försök att sammanfatta en dag som inte innehåll mycket? Bra fråga!
Jo, lite spännande innehöll den, i cirka 10 minuter. 10 minuter under 8 timmars fiske. Jo, men så lycka till.

Med i båten var, som vanligt Victor. Skriver jag inget annat i framtida inlägg så anta att Victor satt med i båten, är han inte med fysiskt så brukar han hänga med via sms, twitter eller instagram. Vad gjorde folk egentligen under fisketurer innan internet och smartphones kom?

Har ni börjat tröttna på detta inlägg så kan jag istället tipsa om en bra låt. Spotify eller Youtube

Victor, som spelar bandy i Sandvikens AIK hade denna dag bjudit in lagkamraten Linus.

Herregud, nu har jag haft sidan med nytt inlägg uppe i snart en timme och jag har knappt skrivit något relevant. Skärpning

Vi satte igång med fisket, ett paravanspö på vardera sida och ett akterspö agnades med död mört och sattes ut. Timmarna gick och huggen uteblev. När fisken inte hugger så får man hitta andra sätt att roa sig på, Victor letar i ett av de skönaste klippen på Youtube. Vad gjorde man egentligen på fisketurer innan internet och smartphones?

Nu kommer jag till den del som detta inlägg egentligen skulle handla om, vi hade precis passerat en grundtopp när det äntligen och plötsligt högg! Linus som blivit lovad första hugget sätter mothugget medan jag styr båten i motvinden och Victor tar akterspöet och börjar veva in. Det är nu det intressanta inträffar, det hugger igen, på det akterspö som Victor är i fullfärd med att veva in. I samma ögonblick så glömmer jag för en sekund av att styra och vinden tar tag i fören och båten svänger 180 grader, kaos! Vi har nu två stycken fiskar på ingång varav en beter sig som något riktigt stort, ett spö kvar i vattnet som vi inte har möjlighet att veva in. Jag står beredd med håven, vi har bestämt oss för att håva Victors fisk först då den är störst. Hur stor den är vet vi inte än, när den kommer upp till ytan så konstaterar vi fisk över metern i alla fall. Victors fisk håvas utan problem, krokas av och säckas i vattnet. Linus fisk håvas också utan problem och vi kunde andas ut efter några väldigt intensiva, kaotiska minuter.

Jag fattar tag i kameran och fångstmännen poserar med sina fångster, då uppstår tumult i båten. Se bilden nedan!

                                                            En riktig ögonblicksbild 

Ja, det var egentligen allt som hände under 8 timmars fiske. En dag utan egentligen innehåll men som i alla fall jag aldrig kommer glömma.

Noterbart är, att gäddan Victor fick är en återfångst från några veckor tidigare.

Fan, skulle ju skriva om den fångsten först.

Jaja, får spara den historien till nästa gång. Då blir det nattfiske, stora makrillar och dåliga ordvitsar

Tack för mig

Skämskudde

- Antar att de e 10kg garanti?
- Iallafall 100 klubb garanti
- Okey, Göttmos

Denna SMS konversation får inleda detta blogginlägg.

Vi har nu kommit till helgen innan midsommar, och det var dags för stortag hemma i byn. Klasskamrater från Forshagaakademin skulle komma på besök. Jag skulle ta med Nessöh och Andreas på gäddfiske och Emilie skulle ta med Fernau på öringjakt i flytring. Jag lovade 100 + fiskar åt alla håll efter Victors fångst helgen innan, hybris! En fisk på över metern skulle vi ta med förbundna ögon.

Gänget anlände på fredagkväll och skulle stanna till söndag. Vi packade en helvetes massa grejer i bilar och drog mot skogs, med tanke på att vi inte hade sett varandra på ett tag så hade vi en del att prata om.
Fiskehelgen fick en härlig start med mycket skönt snack, härligt väder, en del förtärande av alkohol och ytterligare skönt snack.

Vi börjar spåna på att införa en fisketävling till morgondagen, problemet var bara. Hur stor måste en öring vara för att motsvara en 100+ gädda. Hybris! Vi försöker komma överens om ett regelsystem men vi går bet, det får helt enkelt bli så att flest fiskar vinner. Oavsett storlek eller metod. Äran står på spel!

När klockan närmar sig 02:00 så inser vi att det kanske är dags att krypa till kojs om vi ska orka med en dag på sjön. Eller så var det för att vi började bli lite för förfriskade och helt enkelt somnade, minns inte riktigt. Men först så gick jag ner till sjön för att fota lite, en trolsk dimma har letat sig in över den spegelblanka sjön och eftersom vi nästan har midsommar så är det ljust trots att klockan slagit över två.

Morgonen efter så ångrar man som vanligt den där sista ölen eller sista glaset med vin. Torr i munnen, huvudvärk, lite lätt illamående. Eller ja, räcker med att säga att sängen lockade en del trots att det stod fiske på schemat.

Jag, Nessöh och Andreas tacklade för flötestrolling och Emilie och Fernau drog på sig vadarna och drog iväg till vatten mer anpassade för fiske med torrfluga.

Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det fiske som vi hade, ska försöka göra det med så få ord som möjligt. För det är omöjligt för vilken skribent som helst att få de timmar vi hade på sjön att låta intressant. Räcker det?

Vi hade helt enkelt uselt fiske.

Vi hade i alla fall tur med vädret!

Vi klev iland hungriga, törstiga och besvikna. Jag kunde bara beklaga och försöka be om ursäkt för att sjön visat sig från sin sämsta sida. Åter till SMS konversationen i början av inlägget, skämskudde på de meddelandena!

Helgen avslutades med diverse drycker, mycket skratt och en grym soluppgång!

Tack för mig!

Over and out

Vi får se vad nästa inlägg handlar om